annanordlund

Jag tror att jag ska för fjärde dagen i rad lägga mig i badet med en bra bok. Det är i brist på annat och en liten känsla av att göra någonting bra för mig själv.

Jag är en sådan person som behöver ha stunder då och då för mig själv. Ibland behöver jag flera timmar, ibland räcker det med 10 minuter. Jag är inte en sån person som skulle åka till en stuga ute på kalfjället alldeles ensam en vecka. Det är runt folk som är mitt sanna element, där trivs jag allra bäst. Det i kombination med att kunna smita iväg ett par minuter ensam och komma tillbaka med påfylld energi.

Den här helgen har jag spenderat ungefär 100h själv. Förutom de 8h jag var med mamma, pappa och lillebror.
Jag känner hur hopplösheten och nedstämdheten sätter sig i kroppen för varje timme som går. Jag verkligen avskyr att vara ensam så här länge. 

Har ni kommit på er själva att tänka :"Nu var det 6 timmar sedan jag sa någonting sist."?

Det är väl egentligen nu jag ska vara ute och bygga nya relationer, fylla på kontaktnätet. Men nedstämdheten hinner ikapp mig alldeles för fort och bryter ner varenda vilja man har i tanken och ersätter det med : Det är ingen idé.

Jag längtar till jobbet imorgon och önskade att vi började tidigare. Så det är väl ändå en bra sak? :)