annanordlund

Denna gången tog vi oss till Vemdalen och Vemdalskalet. Självklart inte utan bekymmer vid start, denna gång en avbruten nyckel i hänglåset till kättingen runt skotrarna. Men karln löser saken såklart! :)

 

Något jag upptäckte förutom att det gick förbannat bra att köra skoter och tummen hängde med var att jag kan förbannat några sånger. Det var en hel del fina transportleder där det bara var att ligga på och kunde bli lite tråkigt i längden så då satte jag igång att sjunga. Ingen behöver ju lida tänkte jag.

 

Jag nämnde detta vid en paus och fick en del konstiga blickar, det visar sig sedan att de börjat med samma, bland annat Star Wars introt.. Själv kunde jag bara låten Say Something med A Great Big World. Får helt enkelt hårdplugga till nästa tur så det blir variation i hjälmen..

 

I lördags var planen att köra Ljungdalen - Vemdalen.

 

Men planer är aldrig till för att hållas, särskilt när skoternycklar försvinner och en skoter fick åka släpvagn till Funäs för att programmera en ny.

 

Så då var utgångspunkten Funäsdalen helt plötsligt så då bestämmer vi oss för att åka till Lofsdalen istället.

Min gastumme började strula redan på vägen mellan stugan och macken.. Antagligen från all skottning dagen innan. Bör tilläggas också att jag inte är högerhänt och därmed svagaste handen. Så i Funäs var den redan påväg att dö..

 

Lunch på Trappers vid 15.30, sista biten var puckelpist utan dess like så vi var lagomt möra i kroppen.

När vi ätit upp konstaterar vi att "nu har vi bara 15 mil hem igen..!"

 

Lederna hade försämrats avsevärt från förmiddagen och min tumme fortsatte strula, jag orkade inte stå upp för då gjorde det extra ont och sitta var inte ett alternativ om jag inte körde 10 km/h över monsterguppen.

Sista 5 milen var tummen helt slut och lyckades sätta handen så att jag låste gasreglaget utan att det gjorde för ont, hade jag tur så låstes gasen på 50 km/h men så oftast var det inte fallet. Kom till slut hem till vid 20.30 och då var det dags för middag... Skoterlivet är inget för den som vill äta regelbundet..

 

Dagen efter värker varenda muskel i hela kroppen, idag 3 dagar senare har jag fortfarande ont i tummen och att dra upp byxorna är en kamp..

 

Men skapligt nöjd att jag orkade köra så långt! Riktigt jäkla synd på tummen bara som strulade väldigt mycket förr då jag körde Eriks polarisar. Men sen Phazern har det inte varit nåt bekymmer förutom att det värker efter ca 20 mil.

 

Leatt skyddet satt som ett smäck alla mil, korrigerade det inte en enda gång! NÖJD!

 

Något att fundera på för min del..

Det bästa sättet att prova hur ett skydd sitter är nog att börja testet med att gräva fram skotrar i 1,5h samt köra fast ett x-antal gånger. Test completed och det satt fantastiskt!

 

Det bästa är att det inte sitter åt, det är inte obekvämt på något vis och det värmer kanon!

 

Jag lyckades med konststycket att ha kameran med mig hela helgen dock med minneskortet hemma i datorn.

Min mobil strular när den ska föra över bilder till datorn, mitt tålamod är inte tillräckligt stort just nu för att orka fixa..

 

Men helt bildlöst ska det väl inte vara, det är väl det ni läser? ;)

 

Är det inte magbaciller så är det förkylning.

När jag äntligen börjar må bättre och känner energin återkomma till kroppen inför helgens fjällsvistelse så blir ju såklart sambon sjuk! Vi får se hur det går med detta helt enkelt! Håll tummarna på ett snabbt tillfrisknande!

 

 

I helgen kom vi in på en diskussion över att vara romantisk. Jag är inte det alls för fem öre, min sambo vinner med hästlängder. Men jag hävdar bestämt att låta sambon montera turbo är romantiskt. Så nu leder jag! ;)

Nu ni flickor har jag studsat mig genom butiker (bokstavligt) för att se om skydden sitter fast. Oftast slutar det med att höfterna skjutit upp skyddet så att hjälmen skulle ramlat av..

 

Jag tror nu att jag funnit ett som faktiskt kommer fungera riktigt bra, tanken är att jag ska köra från Ljungdalen till Vemdalen i helgen så då kan ni få en riktig rescension. Detta är det iaf:

 

Leatt 3DF Airfit, ett mjukt skydd som hårdnar vid impact (kan inte för mitt liv komma på det svenska ordet och orkar inte googla). Ber om ursäkt för suddiga bilder och så där ser håret ut efter flera timmars slöande i soffan.

 

 

Jag har en som hamstrar här hemma.

Det leder till bekymmer när skoterförrådet inte rymmer våra skotrar längre.

Själv stod jag med hjärtat i halsgropen och gruvar mig inför hösten när skotrarna ska hem igen..

 

Funäsdalens leder är under all kritik enligt mig som ändå kört/åkt några vintrar där. Men här har de nog ordnat och donat inför de fina gästerna ;)

 

 

 

Vi behöver killar!

-Näe, vi behöver muskler.

 

Detta hade lika gärna kunnat vara jag, för när man sitter fast så sitter man fast. Jag har hittills aldrig lyckats köra fast när jag är utan sambon och skulle jag göra det så hoppas jag inte att jag åkt utan spaden..

 Lite spännande när vi satte igång, gräver vi ens på rätt plats?

Inte alls långt från stugan ser man detta vackra Helags!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fan vad jag avskyr ljudet av droppande vatten vintertid. Jag ser framför mig hur snön sjunker undan centimeter för centimeter och det är deprimerande.

 

Nog tusan tycker jag om vårsolen men den ska inträffa när man är lite mättad på skotersäsongen inte mitt i!

 

Skotern är hemtagen och jag ska visa mig "in public" på min pärla, jag gömmer mig helst i Ljungdalsfjällen tills jag redo att bli uttagen till RR9 eller kanske 10. Men man ska utsätta sig själv för allt. Jag hoppas på fina leder upp till Föne på lördag och att inte all snö försvinner!

 

Vi har uppdaterat oss med en ny väska och gubben med en ny tek vest.

Ryggsäcken är jag väldigt imponerad av då den har en vatten"säck" med sugrör ut i axelbandet :)

 

Spaden går att ta isär och får plats finfint och är från Polarvargen.

 

KLIM tek vest finner ni här

 

 

Min sambo/fästman/pojkvän/pök har enda sedan vi träffats lekt leken "hur djupt är det här?" och utnyttjat min totala frånvaro av balans. Detta är senaste resultatet: