annanordlund

I lördags var planen att köra Ljungdalen - Vemdalen.

 

Men planer är aldrig till för att hållas, särskilt när skoternycklar försvinner och en skoter fick åka släpvagn till Funäs för att programmera en ny.

 

Så då var utgångspunkten Funäsdalen helt plötsligt så då bestämmer vi oss för att åka till Lofsdalen istället.

Min gastumme började strula redan på vägen mellan stugan och macken.. Antagligen från all skottning dagen innan. Bör tilläggas också att jag inte är högerhänt och därmed svagaste handen. Så i Funäs var den redan påväg att dö..

 

Lunch på Trappers vid 15.30, sista biten var puckelpist utan dess like så vi var lagomt möra i kroppen.

När vi ätit upp konstaterar vi att "nu har vi bara 15 mil hem igen..!"

 

Lederna hade försämrats avsevärt från förmiddagen och min tumme fortsatte strula, jag orkade inte stå upp för då gjorde det extra ont och sitta var inte ett alternativ om jag inte körde 10 km/h över monsterguppen.

Sista 5 milen var tummen helt slut och lyckades sätta handen så att jag låste gasreglaget utan att det gjorde för ont, hade jag tur så låstes gasen på 50 km/h men så oftast var det inte fallet. Kom till slut hem till vid 20.30 och då var det dags för middag... Skoterlivet är inget för den som vill äta regelbundet..

 

Dagen efter värker varenda muskel i hela kroppen, idag 3 dagar senare har jag fortfarande ont i tummen och att dra upp byxorna är en kamp..

 

Men skapligt nöjd att jag orkade köra så långt! Riktigt jäkla synd på tummen bara som strulade väldigt mycket förr då jag körde Eriks polarisar. Men sen Phazern har det inte varit nåt bekymmer förutom att det värker efter ca 20 mil.

 

Leatt skyddet satt som ett smäck alla mil, korrigerade det inte en enda gång! NÖJD!

 

Något att fundera på för min del..