annanordlund

Pappa har varit duktig och slagit gräset i slänten upp till lillstugan och torksträcket. Jag tänkte i min tur vara duktig och räfsa undan allt gräset. Det gick jättebra tills en ormjävel rullar runt och ut ur gräset jag krattade med krattan..
Jag har inte en aning om den är död eller levande. När jag fick syn på den så studsade jag 3 meter upp i luften och skrek till. Jag sträckte vänstra lårmuskeln på köpet. Sprang ner från slänten, ställde krattan mot väggen och sprang in.

Trots min rädsla ställer jag mig i fönstret för att se om den kommer slingrandes runt husknuten. Det gör den inte.
Konstigt hur det där funkar. Jag har snarare föreställt min reaktion som att jag springer in, låser dörren och gömmer mig själv gråtandes.

Nu är jag mycket tveksam om jag kommer att gå frivilligt upp till lillstugan och hämta glass efter detta eller ut överhuvudtaget.