2009-01-19
12:42:34
A Day To Remember
Är less på musiken i min mp3 men hittade åtminstone a day to remember's senaste album :) De är så sjukt bra!
Har börjat använda Spotify också, det är väldigt bra, åtminstone när man vet vad man är sugen på att höra :)
Jag har 2nättersveckan denna vecka på jobbet. Det vill säga att jag sover på jobbet måndag-tisdag, ledig tisdag, delad tur på onsdag, sover torsdag-fredag, slutar kl 9 fredagmorgon. Jag hoppas att den går fort för nu saknar jag min älskling hur mycket som helst! :(
Det är konstigt att veta att vi har kunnat vara ifrån varandra månader i sträck, men nu när man bor ihop och träffas varje helg så är det jobbigt att vara ensam hemma en helg, men det beror väl också på att man inte kommit helt i ordning med allt som umgänge till exempel. Men vi är på god väg åtminstone :)
Nu i helgen så har vi bott ihop i ett halvår. Vart tog det halvåret vägen?! Känns som om det var alldeles nyss. Men det är väl för att det funkat helt perfekt som man inte märker hur lång tiden egentligen är. Hade vi tjafsat dagarna igenom så hade detta halvår nog känts som 4 år, minst!
Vi firade vår årsdag den 27/12 också, men det blev ingen stor grej av det hela, vi tog det bara lugnt, var på dop och tvättade bilen (!!). Vi gör så mysiga saker tillsammans att varannan helg kan liknas vid en årsdag så att tvätta bilen kändes inte nå konstigt. Vi har kul tillsammans när vi gör det med :)
Det känns inte heller som ett år. Vi träffades iofs i augusti 2007 och sedan dess har jag varit helt inställd på honom, så det borde egentligen räknas som 1½ år nu, men ni vet hur det är med den dagen man verkligen blev tillsammans. Vi hade 90 mil imellan oss fram tills den 27/12 så det är inte så konstigt.
Jag är så otroligt glad att vi tog detta steg och ordnade ett hem tillsammans, allt i denna lägenhet är vårat, tillsammans. Det är en så otroligt skön känsla!
Jag kommer ihåg när vi stod på Coop tillsammans för att storhandla till lägenheten för första gången. Jag hade ett sånt gigantiskt glädjerus att jag inte kan förklara det. En otroligt mäktig känsla av att lyckligare än så här går det inte att bli.
Nu är jag fruktansvärt kärlekskrank att jag borde sluta nu innan jag sätter mig på första tåg till Ljusdal och struntar i jobbet!
Älskling, jag saknar dig!
Har börjat använda Spotify också, det är väldigt bra, åtminstone när man vet vad man är sugen på att höra :)
Jag har 2nättersveckan denna vecka på jobbet. Det vill säga att jag sover på jobbet måndag-tisdag, ledig tisdag, delad tur på onsdag, sover torsdag-fredag, slutar kl 9 fredagmorgon. Jag hoppas att den går fort för nu saknar jag min älskling hur mycket som helst! :(
Det är konstigt att veta att vi har kunnat vara ifrån varandra månader i sträck, men nu när man bor ihop och träffas varje helg så är det jobbigt att vara ensam hemma en helg, men det beror väl också på att man inte kommit helt i ordning med allt som umgänge till exempel. Men vi är på god väg åtminstone :)
Nu i helgen så har vi bott ihop i ett halvår. Vart tog det halvåret vägen?! Känns som om det var alldeles nyss. Men det är väl för att det funkat helt perfekt som man inte märker hur lång tiden egentligen är. Hade vi tjafsat dagarna igenom så hade detta halvår nog känts som 4 år, minst!
Vi firade vår årsdag den 27/12 också, men det blev ingen stor grej av det hela, vi tog det bara lugnt, var på dop och tvättade bilen (!!). Vi gör så mysiga saker tillsammans att varannan helg kan liknas vid en årsdag så att tvätta bilen kändes inte nå konstigt. Vi har kul tillsammans när vi gör det med :)
Det känns inte heller som ett år. Vi träffades iofs i augusti 2007 och sedan dess har jag varit helt inställd på honom, så det borde egentligen räknas som 1½ år nu, men ni vet hur det är med den dagen man verkligen blev tillsammans. Vi hade 90 mil imellan oss fram tills den 27/12 så det är inte så konstigt.
Jag är så otroligt glad att vi tog detta steg och ordnade ett hem tillsammans, allt i denna lägenhet är vårat, tillsammans. Det är en så otroligt skön känsla!
Jag kommer ihåg när vi stod på Coop tillsammans för att storhandla till lägenheten för första gången. Jag hade ett sånt gigantiskt glädjerus att jag inte kan förklara det. En otroligt mäktig känsla av att lyckligare än så här går det inte att bli.
Nu är jag fruktansvärt kärlekskrank att jag borde sluta nu innan jag sätter mig på första tåg till Ljusdal och struntar i jobbet!
Älskling, jag saknar dig!
Kommentera inlägget här:
