annanordlund

Det är förvånansvärt hur mycket man förändras fortfarande. Att ens intressen utvecklas och att jag inte alls kan säga att jag är samma person som för några år sedan.

Självklart är jag samma jag inuti, känslor, tankar och värderingar. De utvecklas också konstant men bara till det bättre och förstärker bara den jag är.

FÖRÄNDRING 1:

Den förändringen jag syftar mest till är till det yttre. Nu till exempel har jag problem med att bestämma vad jag ska ha för skor till min klänning på juldagen. Det kommer förhoppningsvis vara kallt och mycket med snö ute så mina nyårsskor passar sig inte alls till det. Men jag menar, SEN NÄR ÄR DETTA ETT PROBLEM? Ett problem som jag faktiskt måste fundera på utan att istället ta de första skor som finns till hands.

Jag kommer ihåg studenttiden då mina partyskor såg ut så här:

Bekymmersfri är ordet.

Visste ni att jag har börjat använda skor med höga klackar? Vem trodde det, jag som har så värdelös balans och inte alls tyckt att det varit intressant. Nu vill jag ha flera, ett par stövlar åtminstone. Jag skulle gissa att mina kusiner nere i Blekinge är överlyckliga just nu ;)

 

FÖRÄNDRING 2:

Min piercing sitter inte längre kvar, jag vet inte riktigt vad det beror på, men mest handlar det om jobbet och mötet med föräldrar och chefer. Sen har jag nog tyvärr växt ifrån den, men det kommer stunder då jag saknar den något fruktansvärt och bara vill trycka in den genom läppen.

FÖRÄNDRING 3:

När jag var liten drömde jag om ett jobb som innebar att jag fick ha kavaj, blus och kjol till jobbet. Jag tyckte de var så himla snygga, jag såg dem när jag och mina morföräldrar var i Stockholm och jag blev riktigt imponerad.

Jag har aldrig varit en sån tjej som folk uppfattar som snygg. Därför har jag aldrig kännt att jag vill följa modet, de som känner mig vet att jag alltid ligger ett år efter. Till exempel så tog det mig en evighet att ens köpa ett par leggings.

Mina favoritplagg var länge ett par baggyjeans (det använder jag fortfarande), en snygg t-shirt, en keps och ett par skate-skor. Jag älskar den stilen och tycker att den är förbannat snygg fortfarande! Problemet är att det inte känns som mig längre. Inte alls i samma utsträckning som förut till min älsklings förtret.

Jag närmar mig min barndomsdröm i små steg. I vardagslivet och jobbet har jag en avslappnad men mer moderiktiga kläder.

När jag går ut är det en annan historia. Det känns som maskerad för mig på ett bra sätt. Jag har möjligheten att klä mig i snygga klänningar, höga klackar och riktigt tillfixat hår. Jag älskar dom stunderna. Jag älskar att känna mig kvinnlig!