annanordlund

Idag jobbar jag 07.00-10.00 / 14.00-22.00. Skönt att vara hemma en sväng på dagen, dock hade jag träning planerad, MEN, jag har egentligen inte någon bra ursäkt, jag pallar bara inte idag. Jag känner att jag har en förkylning som ligger och väntar på att bryta ut, men har inte gjort det på ca 2 månader. Inbillning kanske? Jag lovar att ta igen det nästa vecka!
Kände mig otroligt illamående imorse, knappt så jag vågade mig upp ur sängen. Jag är nog bara sympatigravid med alla andra. Jag menar, det är bebisar och gravidmagar överallt!

Ett barn fött och ett på väg inom en månads tid i vår bekantskapskrets. Så himla kul! :) Men shit vad sugen jag blir!
Jag blev lite paff när jag insåg att alla mina kriterier för att skaffa barn har fallit in:
*Ett fast jobb
*En stadig inkomst
*Någonstans att bo
*Och sist men inte minst någon jag kan tänka mig att spendera resten av mitt liv med som dessutom skulle bli den bästa pappan i Världen! :)

MEN jag vill resa lite först, jobba minst ett år och ha någon sorts ring åtminstone på fingret ;P
Sen vill jag inte heller ta för givet att "grejjerna" funkar, för det vet jag faktiskt inte!

Men jag funderar på en sak, kan man tappa sina egna barn? Borde det inte vara inbyggt i moderskänslorna att man helt plötsligt får en mycket bättre koordination?
Jag menar, det ser så jäkla enkelt ut när en vän vänder sin bebis i famnen. Själv måste jag sätta ner barnet och ta ett nytt tag för att sedan plocka upp barnet igen, för jag vet banne mig inte hur jag ska bära mig åt annars!
Känns inte som att jag kan fråga : Hörru, får jag prova en grej bara? och sen tappa barnet i golvet. Inte populärt.

Avslutar detta inlägg med en kommentar från min kära:
"Älskling, kom inte och tro att bara för att du skulle vara gravid så kommer du  få äta hur mycket choklad som helst."